But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you'll get through this, too.



Efter en förmiddag/halv eftermiddag liggandes i fosterställning så har jag nu käkat, haft syrran & fredrik på besök
och nu börjat ta tag i städningen. Mitt rum går att jämföra med en plats där al-qaida varit och gjort sitt, ungefär.
Ni hajjar.

Idag fyller världens kortaste man år. Tror han var kring 55 cm.
Och det fick mig att tänka på att jag skulle behöva en dvärg som inneboende. En liten pysseltomte ni vet.
Hade lätt kunnat fixa en koja åt honom i garderoben, eller i skrivbordslådan. Bara han finns tillgänglig då jag
behöver honom. Syrran tyckte det lät som en bra idé iallafall, tills jag började behandla henne som en dvärg....

Nu verkar jenny vara på ingång, tror jag. Lät så iallafall.
Så för att verka anständig så ska jag leta fram ett par byxor. Klappat och klart.
Hon fyller förresten år idag, lilljäntan. Så grattis grattis! :D

Latero vänner, fänz.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0