After all we're only human, always fighting what we're feeling.



Haj vänner, fänz!

Klockan är på tok för mycket för att jag ska vara vaken, ska trots allt till skolan imorgon och börja beta
av en sjukt lång "to-do-före-tentan-lista"... Känns lite tungt, men det ska nog gå.

Får alltid en konstig känsla när jag befinner mig på skolan, fast gillar ändå att vara där. Men det är som
att jag förs tillbaka till hösten, då jag verkligen ÄLSKADE att vara där. Men jag älskade nog hösten ö.h.t.
Hade världens bästa norgeflickor här, allt vi gjorde vara bara stört kul, skolan kändes rolig och nytt
och jag kände mig bara så sjukt.... nyttig, att jag gjorde rätt för mig. Mådde helt enkelt sjukt bra då.
Och så är det inte riktigt nu. Ingenting är väl som då.

Hatar egentligen att vara en sådan som "blickar bakåt", men nu får jag bara en olustig känsla av att
blicka framåt också.

Blä. Känner att inget blir bättre av att höra Lisa Nilsson – Handens Fem Fingrar heller.


Men allt löser sig, det gör det alltid. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0