It’s not the end, it’s the beginning.



Ibland känner jag mig tvungen att fixa en lägenhet med fin utsikt. Helst över en stad, vill ha massa tak runt om.
Lite "karlsson på taket"-känsla ska det vara. Älskar tak. Tak är så jävla fint. Speciellt gamla.
Ja, jag har ju som sagt aldrig påstått att jag är normal.
Men tak är vackert, lite huller om buller sådär. Sen vill jag ha djupa fönster, som man kan sitta i
och bara titta ut och fota. Det vore ju så stört ultimat. Förstår ni vad jag menar?


Det här är drömmen. DRÖMMEN. ↓


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0