jag får stoppa mig själv, gång på gång.
jag får fråga mig själv, gång på gång.
Och jag orkar inte det längre, varför kan det jobbiga inte bara försvinna?
Skulle göra mycket för att göra precis som du, bara fortsätta vidare. Eller gör du det? Jag vet inte, jag vet ingenting om dig längre. Jag försöker men även om jag än en gång, gång på gång, försöker... så blir det inte bra. Det tar emot att känna så stark för någon. Jag brukar inte vara såhär, jag kanske aldrig har känt såhär förr? jag vet inte... men jag hatar det och önskar att jag kunde känna annorlunda. För allting stoppas upp, inget rullar på, precis som det brukade. För jag brukade ha dig med mig, på ett eller annat sätt, sen en lång tid tillbaka. Och jag skulle ljuga, ifall jag sa att jag inte saknar dig, allt med dig. Åh, känner inte igen mig själv. Allt verkar som vanligt, utåt.

Ibland önskar jag att man kunde stänga av känslosystemet, men det verkar inte gå. För tro mig, jag har försökt.