Nu är jag irriterad
har absolut ingenting att göra, eller har egentligen en jävla massa som BORDE göras.
Men näääe..

Kan även meddela att det åskar ute, men jag tänker inte stänga av datorn för det.
För vad ska jag göra DÅ? eller ja, ligga på min säng och lyssna hur regnet smattrar mot taket
vore ju ganska mysigt. Om man vore två, men jag är bara en.

och snart bär det av till stockholm, känns ju bra och jävligt behövligt.
Men det sorgliga är att när vi kommer hem, så är det inte mycket sommarlov kvar.

Skolan väntar, sista året, äckligt fakeglada ledarskap, ett år till, åh så fake allt lär bli.
På ledarskap ska alla vara så lyckliga, helst ska man ha skor med klack också, då får man extra uppmärksamhet i korridorerna. Sedan så är det en såndär "lyckligafamiljen"-stämning överallt överallt ÖVERALLT, men jag tror fan inte allt är så happy, allt är bara fake och det gnager irritation överallt som ingen orkar ta upp till ytan för då ska man väl börja sitta i ring med mentorerna och sjunga "åååh va lyckliga vi är, vi älskar alla och här finns inget hat" och gunga lite fridfullt, sida till sida. Sedan är nog alla för fega för att stå upp och säga vad man tycker, för då får man alla emot sig och man får verkligen inte vara "egen", för då tittas det snett. Så ja, jag hatar nog ledarskap och allt som har med det att göra.
Kul att man inför sista året känner "är det ens här jag hör hemma?"


Åh, nu blir jag bara grinig.
hejdå och inga ömma smek.