Kul att man mår så dåligt att man inte kan sova, kan inte ligga ner utan att må illa som fan och hela huvudet snurrar.. Så, nu är man uppe igen. Känns segt. Vet inte vad jag ska göra heller, sitter bara och lyssnar på massa musik och ja... thats it.





och från en sak till en annan..
Ibland kan jag ställa mig frågan, varför jag ger så himla mycket...men får tillbaks så himla lite? Trots att det får en att må så, rent ut sagt, förbannat dåligt. Så gör man det ändå. Det är felet med mig, jag mår hellre dåligt själv, än att se andra göra det. Empati, stort hjärta och "En fin förmåga" säger vissa, och visst, det kan stämma. Men det är bara mig själv jag gör illa och det håller inte i längden. Det har jag insett nu. Men grejen är den, att det kommer ändå fortsätta såhär....precis såhär.. jag kan inte bara byta personlighet över en natt, bli en känsolkall människa och sluta bry mig om andra, det funkar ju inte så. Däremot så kan man börja se till sitt egna bästa, åtminstone då och då, det kommer nog inte att skada.



skit också


sitter nu och pratar med blom på msn, både hon & jag undrar varför det är sån stor skillnad på killar i filmer och i verkligheten. Visst, det är film. Men det borde inte vara så svårt för killar här i verkliga livet att tänka lite mer, lite kärleksfullare, lite mer....som vi :D I filmerna så får tjejerna alltid höra DET MAN VILL HÖRA från en kille, men inte händer det i verkligheten. Här får man mest höra det man INTE VILL HÖRA. Åh, killar borde se på mer kärleksfilmer och lära sig lite. Sagt det förr och säger det igen, Sex and the city är fan en serie för killar. Förstå hur mycket dom/ni skulle lära er om hur tjejer tänker om er och vad ni borde tänka på.. jösses!:D


godnatt