Pang, bom, 7:40!



Huh, sitter här och gäspar som en annan...gäspare. Och det är nog hög tid att bege sig mot sängen
då jag faktiskt ska upp gräsligt tidigt imorgon. Tandläkartid, pang, 07:04, pang.
Så typiskt när man är ledig och allt, då ba: Pang, bom, 7:40. Känns lite sorgligt att fara dit denna gång.
1. Efter nyår kommer det att börja kosta 2. då kommer jag aldrig mer att gå dit, typ.
Fast vi lär nog ses fler gånger, barbro och maggan!




Den här texten sa bara pang, bom, rakt i hjärtat. Jag förstår personen som skrivit det.


The one thing i hate the most is saying goodbye.
It’s never been easy for me. i mean, how do you approach the concept of goodbye?
Goodbyes are all different. Some are for a day, some are for a month. But others are forever.

And the concept of forever is hard to accept. It’s like, hey, i’m never going to see you again, goodbye.
It doesn’t feel complete. But i think that’s what goodbyes are.
They’re incomplete and you honestly don’t know how long the goodbye will last.
'



Godnatt vänner, fänz.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0