Idag vill jag vara liten och få en kram.

Har liten utav en pissdag. Har sån sjuk ångest, av något slag.

Mest inför:
- tentan
- om jag kommer klara den
- vad jag ska göra sen
- vars jag ska ta vägen
- ska jag stanna eller flytta? (det sistnämnda är det några få som inte stödjer för fem öre)
- ska jag plugga eller jobba?
- om jag stannar kvar, kommer jag vara den enda i min kompiskrets som stannar då? ja.
- kommer jag bli ensammast i världen?

Åh, jag får bara seperationsångest för allt.
Dumma värld, vill inte bli vuxen.

Jag hann iallafall anmäla mig till tentan.
Kanske en fördel, kanske den enda just nu.


Ska dränka mig i O.C nu och sova.
MÅSTE JU ORKA UPP TILL SKOLAN IMORGON WOHOHOHO.

In my ass..


Detta låter sjukt och gäller INTE MIG. INTE MIG.
Men jag förstår att de flesta självmorden görs vid denna ålder, för fyfan va tung den är.

GET YOURSELF TOGETHER!



Sluta få panik! Är du 45 år eller? Du har hela livet på dig att resa, att rensa fisk i Norge, att spatsera på okända gator och käka konstiga inhemska rätter. HELA LIVET.



Varför sådan panik att göra det precis just nu?



So what om du är "den enda som stannar kvar"? Det är inte säkert att man är lycklig i en lägenhet i Barcelona när det är helt mörkt ute och tentorna kommer du dras med även i Stockholm.



Var lite glad över att du i lugnt och ro kan fundera över vad du vill göra och att så länge du funderar över det, inte behöver oroa dig över så himla mycket annat.



Seriöst, jag fattar, I've been there. Du kanske inte tror mig. Jag har haft panik och jag har gråtit och jag har suttit uppe en hel natt med en knut av oro och ångest i magen. Hela världen har varit emot mig också precis som den är dig och allt har verkat jävligt mörkt och förbannat dystert.



Du kommer aldrig tycka att det känns lätt för det är alltid nå djävulskap som stör i livet.



Men just nu... är det verkligen så jävla illa? Har du tre omtentor som ligger och stressar? Måste du kopiera låneex på biblioteket för att du inte har råd att köpa egen kurslitteratur? Har du inte råd att köpa kläder? Måste du cykla runt för att du inte har råd med busskort? Måste du välja mellan att äta middag idag eller ha råd med lunch imorgon? Du kanske inte har råd att betala för Internet så du får nöja dig med trådlösa nätverket på campus? Vem köper skithuspapper? Har du festat för mycket och har inte råd att fylla på mobilen? Står du ute i -25C och ångrar detta? Failade du på omtentorna och nu är CSN efter dig och vill att du ska betala tillbaka tiotusentals kronor?



För DET är verkligheten för en student, oavsett var i världen denne bor. Pengar ÄR nyckeln till att kunna leva och just nu har du inga sådana. Du behöver en buffert och när du har det kan du börja tänka på att dra härifrån för innan dess har du inte ens råd med bussen från flygplatsen.



Om mamma och pappa nu är så jobbiga, sätt dig inte i en situation där du är helt beroende av deras ekonomiska stöd. Du kommer behöva en massa pengar om du flyttar.



Så fundera inte så mycket på vad alla andra gör och reflektera lite över dig själv. Bara för att "alla" låter glada och "lever livet" i nån storstad betyder det inte att dem inte gråter av ångest på nätterna. Det är väl inte det första du skulle berätta för någon om du tagit steget att flytta?



Du har tid. Du har tid. Du har tid. Du behöver inte göra allt just nu. Du har så jävla mycket tid.



Alla i hela världen älskar dig och mest av allt jag, mamma och pappa. Jag har levt längre än dig och har varit där du är och kan intyga att everything will be ok. Precis som mamma lovade dig när du slutade dagis. Precis som jag lovade när du började gymnasiet.



All it takes, is time.



Älskar dig <3