Just nu känner jag mig sådär liten. ↑ Eller.. rättar mig själv - jag både känner och vill vara sådär liten just nu.
Känner mig som det lilla barn jag en gång varit, totalt beroende av att se och höra mina närmaste hela
tiden för att försäkra mig om att jag är i trygghet.


Tror inte ens att jag behöver säga att jag är livrädd just nu.
Huvudet på högvarv och hjärtat i halsgropen.
Förväntansfull, men livrädd.
Totalt.

Det är dags att bli vuxen nu.