And all the things i want to say can find no voice. Then, in silence, i can only hope my eyes will speak my heart.




Idag ska jag säga hejdå till dom här fina, förutom anna som jag redan sagt hejdå till och som redan
hunnit fly landet för längesen. Hatar att säga hejdå, lär börja smågråta och ha mig. Skit också.

Men först ska jag möta Linn på skolan vid halv 3, ta en kaffe och såntdär vuxet.
Spana på lite folk, kanske får syn på någon fin student som gör det värt att bo kvar
i denna stad eller något. Man kan ju alltid hoppas.

Okej, fan va deppig jag låter, haaaaaaah.
Tar ett andetag.
Sådär.
Ny människa.

TJARÅ VÄNNER, FÄNZ!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0