God dag vänner, fänz.
Här sitter jag, med en kaffekopp i ena handen och en mus i den andra.
Datamusen, så klart.

Klickar runt på youtuban och letar efter lite ny musik. Men liksom, allt låter ju likadant
nu mera. Blir lite less, det är som en kamp om vem som får det mest unika soundet hela
tiden. Lägg in lite syntar, lite kling och klang. Så är du hemma.
Och har kommit på att alla musiktjejer ser likadana ut också. Eller tjejer överlag.
Låt ögonbrynen växa ut, dra en mittbena och sluta kamma håret. Så är du hemma.

Det är egentligen en rätt okomplicerad värld vi lever i.
...eeeeeller

Det som är mest komplicerat i min värld just nu är att jag har börjat läsa en bok.
Frågan är ju när det hände sist. Och det är alltid lika svårt. Inte att läsa förstås, är fullt läskunnig.
Men det där med att lägga upp tid för att läsa, det händer ju aldrig automatiskt.  
Önskar ibland att jag var en såndär tjej med mittbena och okammat hår som kan
"krypa upp i sin mysiga fåtölj med en kopp té och läsa en god bok".

Älskar att jag var tvungen att googla på hur "fåtölj" stavades och att jag
varit rädd för att stava något fel nu, bara för att jag skrev att jag var "fullt läskunnig".
Det betyder ju typ att man måste stava allt rätt också.



/En komplicerat okomplicerad tjej