Hej mina vänner.

Bilderna ovan visar hur min frukost såg ut för några veckor sedan, då det var sommar, varmt och man kände att detta... detta är livet.
Nu är det svalt, regnet hänger i luften och jag åt makaroner till frukost. Behöver jag säga att jag faktiskt älskar det lite?

Tycker det är skönt att kunna andas frisk luft igen, att kunna gå påklädd och ha anledning till att sova bort en halv dag.
Även om jag egentligen hatar det, mer än något annat. Att sova bort en halv dag, alltså.


Nu har jag nyss varit ute och fotat mammas alla miljontals blommor, dock skulle jag rikta in mig på ROSEN denna gång.
Det känns som att ROSEN blivit en familjemedlem, mamma pratar om ROSEN på det sättet.
På samma sätt som hon garanterat pratade om mig och sara då vi var små, om hur vi växt, utvecklats och blommat ut som de
fina och fridlysta blommor vi var.


Tänkte kamma håret nu.
Latero vänner, fänz!